Tornseglaren

Detta stod med i VLT för någon vecka sen.
Återberättat från mitt eget huvud.

Det var ett gäng råbarkade byggnadsarbetare som höll på att bygga en flygplanshangar.
En stor byggnad utan fönster.

En dag flyger en tornsglare in och hittar inte ut igen.
Dagarna går och gubbarna ser hur fågeln blir svagare och svagare.
En tornseglare kan inte landa på marken för de kan inte lyfta från marken. De har för långa vingar.
Det finns ett litet utskott som fågeln kan hänga sig i för att vila lite.

Arbetet för de stora starka männen avtar mer och mer, de är oroade för fågeln.
Så kommer den dag då fågeln försöker hänga i utskottet oftare än vanligt.

Den största och biffigaste snickaren med snus i mungiporna och grovhuggna drag tar fram stegen och säger att nu måste något göras.

Han klättrar uppför stegen, de andra karlarna står tysta och andäktiga.
Han klättar och fågeln hänger i sina ben flämtandes.
Männen på golvet ser hur han som klättrat sträcker fram sin valkiga hand, ser hans stora tatuerade överarmar försöker lugnt och stilla försöker sträcka sig ännu lite längre.
Fågeln tittar på mannen och gör ett fösök till att flaxa samtidigt som mannen sluter sin enorma näve om den lilla fågelkroppen.
Männen under börjar andas igen men ingen törs ta ut något i förväg.
Kommer fågeln ha krafter till att flyga iväg?
Tillsammans gå en hjord av stora starka arbetare ut med mannen med fågeln i spetsen.
En vågar säga.
Hoppas fågeln orkar flyga nu!

Mannen lyfter handen, tar sats och kastar upp fågeln i luften.
Fågeln dalar mot marken alla håller andan.
Så börjar vingarna flaxa och den flyger uppåt, uppåt uppåt!

Alla råbarkade män andas ut och det finns nog någon som har en liten tår i ögonvrån.